|
(travnet.se onsdag 19 jul 2006 09:35) 
Jag kan inte påstå att jag kände Gustav Lennartson särskilt väl, men så länge som han huserade i mina hemtrakter hade vi en del kontakter inte minst genom mina åtaganden i Fryksdalens Travsällskap som förlade några av sina tävlingar i Ransäter innan föreningen kunde flytta upp från isbanan på Dunderängsviken till Hevalla och senare Gylleby.
Hildavallen (bilden), som banan kallades, var träningsbana för såväl ransäterssstallen som för travare från den på den tiden hästtäta Klarälvsdalen.
Här tränade förutom Gustav Lennartson och hans lärlingar (Sven och Leif Berggren bland annat Georg och Leif Hedqvist kontinuerligt. Elitstoet
Elsa Best. Stoet var svensk rekordhållare. Gunnar Persson var också ett känt ekipage som utnyttjade banan.
Numera är banan helt nyanlagd och räknas till de bättre icke permanenta anläggningarna i landet.
Gedigen hästkännare
Gustav Lenartson satte alltid individen i förgrunden när det gällde de hästar han hanterade. Efter en systematisk grundträning där varje häst byggdes upp efter sin egen förmåga fick de debutera först när han ansåg dem helt fit for fight. Detta resulterade i att många av hans hästar fick en lång karriär och kundes tävla ofta.
Ett gott Exempel är Ess Express som startade inte mindre än 471 gånger. Över 350 starter gjorde Calle Lain, Topper, Moko Mite och Mr Nixon, där den sistnämnde var värst med 432 starter.
Paula – föga rastypisk
Det var under defileringen till ett treåringslopp för nordsvenskar som jag fick anledning att höja rejält på ögonbrynen. Bland de robusta kallbloden upptäckte jag ett sto vid namn Paula med Gustav Lennartsson i sulkyn.
 |
| Solpatrik och Lennartson |
Foto: Erik Widén
|
Hon skilde sig markant från de övriga, och jag trodde ett tag att hästen hamnat fel, att den skulle ut i något varmblodslopp. Den gracila kroppen och avsaknaden av hovskägg och andra attribut som var vanliga på den tiden gjorde att fler än jag reagerade.
I loppet visade Paula stora fartresurser, men galopperade flerfaldigt, varför man inte fick något grepp om hästens verkliga kapacitet. Ett tillbakahållet mummel hördes bland de mera kunniga åskådarna när Gustav körde av banan.
Reaktioner i pressen
Den närmaste tiden efter loppet blev det en hel del tidningsskriverier om hästen och det antyddes att Paula skulle bli ett fall för typbesiktningsnämden. Gustav gick i svaromål och menade att hästen med tiden säkerligen skulle växa till sig och få mer massa.
Hur det hela slutade blev aldrig riktigt klarlagt. Någon typbesiktning kom aldrig till stånd och hästen försvann till synes spårlöst.
Krångel med importlicenser
Gustav var inte den som var alltför noggrann när det gällde pappersexercis och byråkratiska procedurer. Således hämtade han vid ett tillfälle hem två hästar från Danmark, Anthony och Baron Will, vilka visade sig klart dugliga i svensk konkurrens.
Emellertid framkom det att alla papper inte var i ordning så Gustav fick finna sig i att återlämna dem till hemlandet.
Gustav som spelobjekt
Gustav hade som regel hästarna i fin författning och jag spelade emellanåt en och annan slant på honom.
Han var långt ifrån förutsägbar och tog ofta chanser i loppen. Smeknamnet ”Express” torde ha uppkommit av den anledningen.
Ibland lyckades hans kuppartade körsätt, inte sällan till glada odds. Svårast var det när han hade fler hästar till start i samma lopp. Tidningar och tipsblad gjorde gärna Gustavs styrning till favorit, men det visade sig många gånger att en annan häst ur stallet, ofta körd av Sven Berggren vann.
|